Världen är galen
kaos i stort som smått
ingen kommer undan
vilar i löftet om ordning
döden ger upprättelse
© Iréne Svensson Räisänen (2026-05-17)
Innehåll
Om Kaos
Dagen efter att Eurovisionen 2026 kårades vinnaren, Bulgarien, skriker rubrikerna: ”Kaos!” Själv tycker jag världen och livet i sig är ett virrvarr. Men en musiktävling… nej…
Jag känner att allt som händer runtom i världen, i politiken, i Sverige och i mitt eget liv är stämmer bättre med den rubriken.
Jag skrev dikten en natt när allting kändes för stort för att rymmas i ett enda rum.
Kaos är inte ett abstrakt ord för mig. Det bor i konkreta ting — i mängden olästa mejl, i nyheterna som aldrig tar slut, i samtalet som gick fel och inte går att ta tillbaka. Jag ville att dikten skulle fånga det. Att ingen slipper undan. Inte jag, inte du, inte någon som läser den vid köksbordet med morgonkaffet.
Sedan pausen. Det utrymmet är viktigt för mig — som glipan mellan skrivbordet och sängen, precis tillräckligt för att andas. Där börjar något annat ta form. Längtan efter ordning. Det löftet vi alla bär på, mer eller mindre medvetet, att det finns en struktur under alltihop, att kaoset inte är det sista ordet.
Döden som upprättelse var det svåraste att skriva. Och det lättaste. Det kom nästan av sig självt, som när man plötsligt sätter ord på något man känt länge men aldrig vågat formulera. Inte som en önskan — utan som en sanning. Att det slutar. Att i det slutet finns något som liknar ro.
Jag vet inte om dikten är dyster eller befriande. Förmodligen är den båda. Så är det ofta med de saker jag skriver — de rymmer mer än ett känsloläge åt gången, precis som rum gör. Som människor gör.
Läs också
Magkänsla, Trygghet, Poesin har svaren, Plötsligt händer det och videon 5 dikter om döden.
Lämna ett svar