Uppdaterad 17 juli 2023
natten rinner
utför
kinden
medan fullmånen
speglar sig i ögat
sommaren klättrar
uppför
ryggraden
hoppar stav
över uppdragna axlar
svettdroppar
myggorna som
sticker
tar min morgonrock
och går ut på gården
björkens gula löv
lyser
i
mörkret
© Iréne Svensson Räisänen (2023-06-28)
Om dikten:
Jag började skriva dikten sommaren 2020 och nu äntligen känner mig färdig med den. Ibland tar det tid och ibland går snabbt, ofta för fort.
Dikten tillägnar jag den björk vi haft på gården sedan vi flyttat in. Den var då lägre än mig men fick alltid först musöron av alla björk runt omkring.
De senaste årens torka har gått så hårt åt trädet att den torkade helt brun förra året och i år fick den inte ett enda blad. Nu finns endast stubben kvar av björken som växt om mig flera gånger om men som gett mig sådan glädje.
Läs också
Mina dikter Gryningens trädstam, Torka, Jag ser min älskade, Tid och min samling sommardikter.
Fler av mina dikter
Mina diktsamlingar
Oh så vackert! Tack!
Åter en poetisk pärla. Jag läser och begrundar.
Tack Margareta!:) Jag suger åt mig och skriver en till dikt.
En fin betraktelse. Jag läser och begrundar.
Tack Margareta!:)