Syrsorna sjunger
om sin ensamhet, längtan
gräset gråter

© Iréne Svensson Räisänen (2026-07-17)

Om dikten Vemod

Jag satt på balkongen häromkvällen och hörde för första gången den här sommaren syrsorna. Det fyller mig alltid med vemodiga minnen från tidigare somrar. Trots det lät jag gräset sjunga och inte poeten.

Om syrsor

Syrsornas sång är hanarnas verk. De gnider vingbaserna mot varandra, så att den tandade kanten på undersidan av högra framvingen dras över den vänstras bakkant. En tunn membranyta i vingen, ”harpan”, fungerar som resonansbotten. Det kallas stridulation, av nylatinets stridulare, ”frambringa raspande ljud” – och skiljer sig från gräshoppornas, som gnider bakbenen mot vingarna. Därav den vemodiga sången.

De sjunger tre olika sånger, i praktiken tre olika ärenden: en lockton som hörs långt och riktar sig till honor, en tystare frierisång på nära håll, och en aggressiv sång mot rivaler. Honorna hör med tympanalorgan på framskenbenen – trumhinnor på benen.

I Sverige är det glest med syrsor men fältsyrsan har faktiskt förökat sig kraftigt i Ravlunda sedan 2017. Naturhistoriska riksmuseet räknar bara hussyrsa och mullvadssyrsa som våra egentliga syrsarter, och båda är så lokala att sommarkvällens sträva ljud nästan alltid kommer från vårtbitare eller gräshoppor i stället. Fältsyrsan finns på sandmarker i östra Skåne – status och fynd hos SLU Artdatabanken och Artportalen. Den fasta populationen på Bornholm försvann efter 1957, vilket säger något om hur smal marginalen är häruppe.

I Kina har syrsor hållits för sångens skull sedan antiken – en text från 700-talet berättar hur hovets damer fångade syrsor i små burar av guld och lyssnade till dem om natten. I Japan växte samma kultur fram från Naraperioden, och under sen Heiantid fångades sjungande insekter i markerna vid Saga utanför Kyoto och bars till hovet – seden kallades mushi erami. Senare sålde kringvandrande insektshandlare syrsor i burar formade som solfjädrar, båtar och små hus. I japansk poesi hör mushi no ne, insektens röst, till hösten och till det förgängliga: ljudet som blir glesare och tystnar.

Källor:

• Gräshoppor, vårtbitare och syrsor – Naturhistoriska riksmuseet
• Insekters sinnen – Naturhistoriska riksmuseet
• Bildgalleri över de svenska arterna – Naturhistoriska riksmuseet
• Fältsyrsa – Wikipedia
• Gryllus campestris – SLU Artdatabanken
• Fältsyrsa – Artportalen

Övriga:

• Crickets as pets – Wikipedia
• Mushi Lovers in Japan – Suntory Museum of Art

ps. Jag har redigerat och faktagranskat AI:s text.

Läs också

När du läst ”Vemod” fortsätt med Nattsång, Ordmusik, Augustiorkestern och min samling Sommardikter.

Fler av mina dikter
Mina diktsamlingar