Tre av dom böcker jag läst i sommar.

Jenny, roman av Jonas Gardell:
Den bok som berörde mig mest av dom jag läst i år. Kanske för att ämnet gruppvåldtäkt ligger mig nära. Men inte bara. Författaren lyckas sin vana trogen väcka tankar och frågor. Ruska om mig, kräva min fullständiga uppmärksamhet och vägra ge mig några självklara svar. Locka mig till skratt som ofta fastnar i halsen. Tvinga mig till insikter som ökar kunskapen både om mig själv och mänskligheten. Tack Jonas!

Den sjätte natten, kriminalroman av Annika Bryn:
Efter en trevande inledning tog sig boken och jag drogs in den smått otroliga intrigen med mord på mord som tycks ha nazistisk anknytning. Sista delen av den 373 sidor långa boken har ett högt tempo och är spännande. Vilket inte är allt för vanligt i kriminalromaner av idag. Miljögestalningen är ibland väl tam, särskilt i början, men så tillhör jag också dom som vill ha så lite av den varan som möjligt. Dessutom är boken ca 90 sidor för lång. Det är första boken jag läser av författaren men definitivt inte den sista.

Latifa, Mitt förbjudna ansikte, självbiografi av Latifa i sammarbete med Chèkèba Hachemi:
Latifa berättar om hur hon och hennes familj upplevde det när talibanerna tog över i Afghanistan. Hon är ingen författare vilket tydligt märks men trots det så kunde jag inte låta bli att fascineras av hennes mod och starka vilja att få leva ett värdigt liv. Tyvärr sveper boken ofta för snabbt förbi dom verkligt intressanta händelserna och slutet är alltför abrupt. Jag har läst andra och betydligt bättre böcker på samma ämne.


Fortsättning följer.

Fler bloggar om litteratur, böcker och på Intressant