Omslagbild till Drömgruvan

Det var med förväntan jag tackade ja till att recensera Ylva Brodins tredje roman. Och det är trevligt att inte behöva bli besviken. Tvärtom så ser jag här ett författarskap som utvecklas till det bättre för varje ny bok. Det är verkligen dags att för ett stort genombrott för denna författare.

Drömgruvan handlar om vänskapen mellan Kimo och Max. Ingen eller inget får komma mellan dem. Inte ens flickvännerna. Läsaren får följa dem från högstadiet, genom gymnasiet och de första förvirrade åren som vuxna. Hela tiden lurar något hotfullt, mystiskt i bakgrunden.

Ylva Bodins styrka som författare är personporträtten. Karaktärerna är skickligt gestaltade och flerdimensionella. Kimo, Max, Katarina och alla dem andra stannar kvar långt efter att jag slutat läsa. Dessutom har berättelsen ett sådant driv att det inte går att lägga ifrån sig boken. Något som också gäller hennes tidigare böcker Hannas hemlighet och Kantorns änglar.

Drömgruvan skulle kunna plats som ungdomsroman eller spänningsroman. Den handlar om tonåringar och jakten på två av deras försvunna vänner är en viktig del av intrigen. Jag är glad att den fått passera som romanen vilket troligen gör att den får fler läsare.

Om jag skulle vara fräck nog att föreslå Ylva Brodin ett uppslag till nästa roman blir det vara att göra Kimos cp-skadade syster Katarina till huvudperson. I väntan på den, läs Drömgruvan och låt dig förtrollas.

Ylva Brodin har tidigare gett ut:

Hannas hemlighet (2001)
Kantorns änglar (2003

ps. Jag brukar inte lägga upp recensioner jag skrivit för SkrivarSidan eller andra här. Men jag gör ett undantag för denna bok, eftersom jag gärna vill att så många som möjligt upptäcker Ylva Brodin.