Varför är språket i mitt manus uselt? Ja, det är en fråga jag ställt mig efter att förlaget som är intresserad av att ge ut min självbiografiska roman bad mig göra en tredje omskrivning i hopp om att jag ska rätta till alla språkliga fel.
Dyslexier
Eftersom jag är dyslexier har jag svårt att redigera mitt manus. Hjärnan fyller i och hoppar över som den vill utan att jag kan styra det. Resultatet blir att det fattas ord och ändelser. Dessutom dyker det ofta upp ändelser som jag inte vet var de kommer ifrån.
Läser in och lyssnar
När jag nu läser in, lyssnar och redigerar ord för ord blir jag ofta förvånad över hur vilsen jag är när det gäller synonymer. Detsamma gäller uppbyggnaden av meningar. Något jag inte upplever att jag har problem med när jag till exempel skriver ett blogginlägg som det här. Varför blir det ett problem i en längre text som ett manus?
Varför är språket i mitt manus uselt? Svaret:
Det måste vara min dyslexi, eller hur? Eller kan det vara så att jag inte skriver bättre än så? Nej, bort! Den tanken ska inte få bygga sig ett bo i mitt huvud. Om den gör det kommer jag att i ren ilska över att jag alls gjorde avsteg från mitt löfte till mig själv att aldrig skriva en roman radera manuset för alltid. Mitt mål har aldrig varit att skriva något så långt som en roman. Jag har alltid vetat om mina begränsningar.
Frågan Varför är språket i mitt manus uselt? har inget rakt och enkelt svar.
Hisspitch
Ett samtal från min fostermamma fick mig att vilja berätta det hon inte ville veta. Hon är nu död och här sitter jag med en berättelse om Cecilia, mitt alter ego. Så läser jag min hisspitch:
”Cecilia utsätts för sexuella övergrepp som fosterbarn och en gruppvåldtäkt när hon är 21. Läkningen börjar när hon förälskar sig i en kvinna.”
Hisspitch för ”Det ingen ville veta”
Det får mig att komma ihåg att jag har skrivit romanen för alla fosterbarn, familjehemsbarn, som farit lika illa som jag. För alla våldtagna kvinnor. Och inte minst för alla som inte fått den hjälp av psykvården som de borde.
Fotnot: Hisspitch innebär att du på 30 sekunder på ett säljande sätt berättar vad ditt manus handlar. Ungefär så lång tid det tar att åka hiss.
Livsuppgift
Sporrad av det ska jag fortsätta redigera mitt manus så det blir i skick att ge ut. Det är min livsuppgift och jag har inte allt tid i världen på mig. Nu glömmer jag frågan: Varför är språket i mitt manus uselt?
Läs också
Blogginläggen Dyslexi hindrar mig inte att skriva, Omskrivningen av min självbiografiska roman färdig och Ställer jag orimliga krav på min roman?
