Åldrandet

Ålderdomen ett förfall
när språket som blommat 
                        vissnar

Från gåstol 
          via tjejmilen 
                 till rullator

Blöja 
    till 
        blöja

© Iréne Svensson Räisänen (2024-02-26

Om dikten

En obunden dikt som består av tankar som kom när jag filosoferade över att bli gammal och vad det för med sig.

Om åldrandet

Åldrandet process som är lika naturlig som den är ofrånkomlig. Med varje sekund som passerar, följer varje levande organism en grundläggande livscykel där barndomen blommar likt våren. Mognaden strålar som sommaren, och därefter kommer hösten och vintern. I denna metaforiska ålderstid sker en gradvis förändring i både kropp och sinne.

Med åren uppstår ofta en ökad visdom och livserfarenhet. Många känner en större frihet i att uttrycka sig själva, att prioritera det de värdesätter högst och att omsluta sig med nära och kära. Samtidigt kan det medföra fysiska och ibland mentala förändringar.

Hälsan och vitaliteten kan minska, och sådant som tidigare var enkelt att åstadkomma kan kräva mer ansträngning eller bli omöjligt.

Att tänka på åldrande i termer av förfall är ett perspektiv, och ser man det så, är det viktigt att även uppmärksamma de skatter som samlas genom åren – visdom, relationer, minnen. Sorgen i att förlora ungdomens vitalitet kan också ge plats åt tacksamhet över livets fulla utsträckning och de många erfarenheter som formar den mänskliga resan.

ps. Jag har redigerat och faktagranskat AI:s text.

Läs också

Mina dikter Livet, Spegelbilden, Pensionär, Uppbjuden och Ålder.

Fler av mina dikter
Mina böcker

Åldrandet är en obunden dikt.