Jag är ett fosterbarn och det inget jag valt eller vill vara. Då, 1962, när jag togs från mina föräldrar och placerades hade fosterbarn och fosterhem en negativ klang.

Ett fosterbarn var ett barn eller en tonåring som var så besvärligt att det behövde uppfostran av andra än den biologiska mamman och pappan. Det fick mig att skämmas och önska att jag var adopterad. Om min uppväxt i mitt fosterhem har jag skrivit i min kommande självbiografiska roman ”Det ingen vill veta”.

Familjehemsbarn

Idag kallas det familjehemsbarn vilket bättre säger vad det är. För jag behövde inte uppfostrats till att bli bättre utan det var mina föräldrar som inte längre kunde ta hand om mig och min lillasyster. Min mamma hade hittat en ny man som gjort henne med barn. Pappa var alkoholist och kunde inte ta hand om sig själv och absolut inte sina barn.

Vi var många fosterbarn som togs ifrån våra föräldrar och tvingades byta familj. För många gick det inte bra. De flyttades från familj till familj till de blev myndiga och slapp statens omvårdnad. Många av oss misslyckades i skolan. Alltför många slog sig in på den brottsliga banan. Sprit- och narkotikabruket är också stort inom vår grupp.

Hög självmordsstatistiken

Vem skulle inte försöka fly det helvete flertalet av oss fosterbarn levde i? Många av oss har också tagit våra liv. Självmordsstatistiken är fyra gånger så hög i vår grupp än bland övriga befolkningen.

Jag är ett av de fosterbarn som försökt ta livet av mig. Idag är jag tacksam att jag inte lyckades.

Min roman är ingen solskenshistoria

När jag för första gången bloggade om hur illa jag for i mitt fosterhem fick det ett bra mottagande. Fast en familjehemsmamma i Skultuna blev upprörd och tyckte jag glömde bort att det finns bra familjehem. Självklart finns det många bra familjer som tar mot omplacerade barn och tonåringar. Hon kommer säkert att bli ännu mer upprörd om hon läser min roman. Det är ingen solskenshistoria likt Anne på Grönkulla.

Epitetet fosterbarn hör idag historien till, men vi är många som fortfarande bär det. Det kan inga ursäkter eller ersättningar från staten ändra på.

Mer om mitt skrivande

 

Jag är ett fosterbarn är ett inlägg i bloggen.