Prosa bör inte radbrytas? Eller?

Prosa bör inte radbrytas? Eller? Allt oftare får jag som kursledare in noveller som är radbrutna. Jag kan inte säga att jag är förtjust i det då kriteriet för en prosatext är att raderna flyter på utan avbrott

– Ja, förutom
för nytt stycke och dialog förstås.

Mitt främsta skäl mot

En del anser att radbruten prosa är en del av utvecklingen av prosan. Själv är jag tveksam fast inte en fullkomlig motståndare. Mitt främsta skäl mot är att uppställningen av en text aldrig ska ställa sig i vägen för innehållet. Att varje skiljetecken d.v.s. kommatecken, punkt m fl, nytt stycke, blankrad o.s.v. ska vara till för att underlätta läsandet. Och byte av rad utan att det fyller någon funktion försvårar oftast läsupplevelsen.

Men samtidigt så är vårt sätt att skriva genom tiderna allt annat än statiskt. Att det ständigt sker än förändring kan knappast någon förneka. Om det sedan alltid är bra är en annan fråga.

Radbrytning

Och vad händer med lyriken när prosan börjar ta in det som kännetecknar en dikt – radbrytningen. Många hävdar att ”diktning är konsten att byta rad”. Vilken jag gärna håller med om efter som det centrala i en dikt, enligt mig, är rytmen och ett av dom främsta sätten att markera den är radbrytningen.

Prosadikt

Prosadikten är ett mellanting mellan prosa och dikt. Den kännetecknas av att den inte radbryts men är lyrisk d.v.s. innehåller metaforer m.m.. Det finns ju en del som vägrar erkänna prosadiktens existens. Det gör inte jag även om jag inte gärna själv utövar den formen av skrivande.

Prosa bör inte radbrytas. Eller? Skriv vad du tycker.

Min slutsats är att mångfald främjar skrivandet och att det är av godo både för skribenter och för läsare.

Läs också

Blogginlägget Varför skriver många dikter med stor bokstav på varje rad? och gör övningarna Skriv om prosatext till dikt, Gestalta fem saker och skriv en hösttext och titta på min video Radbrytning.

Mer om Skrivandet

Prosa bör inte radbrytas? Eller? är ett inlägg om skrivandet.