I skuggan väntar skratten de böljar fram och tillbaka håller för öronen då ett hånskratt snubblar till: Ett hål är ett hål! Leendena i solen väntar på sin tur att svalka av sig ställer sig bak ryggen på varandra och viskar: Tro inte att du är någonting. Skuggan kastar ut sina inkräktare ställer sig framför solen lyfter på hatten och håller ut vingarna: Jag är livet som ingen vill leva.
Text och bild: © Iréne Svensson Räisänen (2018-10-12)
Om dikten
En dikt jag skrev om att som jag ha årstidsbunden depression. Hur jag upplever det. Den återkommer varje vår och höst när ljuset skiftar.
Mer om årstidsbunden depression.
Läs också
Läs gärna Höstdepression, Vilse i oktober, Marskatten och Skiftet.
Fler av mina dikter
Mina diktsamlingar
Denna knockade mig totalt. De inre demonäääärna från då blir oket att bära nu. Eller…man är sott egen bromskloss till frihet glädje etc. Dock…Du själv solen virvlande löven och den höga himlan visar att du redan portat, segrat. Då var då. NU ÄR NU. Så fantastiskt bra skrivet Ir?ne. Kram ?
Ett varmt tack för din insiktsfulla kommentar, Anette! 🙂