Tystnaden

Tystnaden
Varat utan röst
talar med mig
i tystnadens imperfekt
sveper som ett aprilväder
över tangenterna

© Iréne Svensson Räisänen (2026-03-31)

Om dikten Tystnaden:

Tystnad

Dikt som rann ur mig efter att jag läst Fox av Joyce Carol Oates. Romanen/thrillern handlar om en lärare som är pedofil och som har dött under mystiska omständigheter. Enbart denna bok gör henne förtjänt av Nobelpriset i litteratur! Jag tillägnar dikten Oates.

Jag vet att det inte heter imperfekt längre men det passade betydligt bättre än  preteritum.

Om Fox

Fox är Joyce Carol Oates 58:e roman och publicerades i juni 2025. Här är en sammanfattning:

Handling
En karismatisk, ung engelsklärare ansluter sig till en exklusiv internatskola i New Jersey. Francis Fox förtryllar snart många av sina elever, deras föräldrar och kollegor, medan andra i det lilla samhället undrar varifrån han kom och varför hans bakgrund är så gåtfull. När Fox försvinner och delar av ett oidentifierat lik hittas i den angränsande skogen börjar samhället ställa oroande frågor om den charmige, oberäkneliga läraren och vem han egentligen är.

Centrala teman
Fox är respekterad poet och mycket uppskattad engelsklärare – men också en seriepedofil med ”ett begär för förpubertala flickor”. Oates låter läsaren inte bara bevittna hans brott utan också se världen ur hans eget förvrängda perspektiv, något som gör romanen djupt störande.

Med Fox ställer Oates den centrala frågan: Vem är den här mannen, egentligen? Och djupare: varför tillåter vi det som sker? Vem ser på? Vem förblir tyst? Vem gynnas av tystnaden?

Litterära förebilder
Romanen citerar Nabokovs Lolita upprepade gånger och med gott skäl. Liksom Lolita kretsar Fox kring en manlig pedofil lärare och är djupt störande – men till skillnad från Lolita erbjuder Fox inget ironiskt andrum från de sexuella övergreppen i berättelsens centrum.

Berättartekniken
Intrigen och detaljerna avslöjas gradvis ur perspektiven hos föräldrar, barn, hundar, vaktmästare, lärare, poliser och vår titelkaraktär Francis Fox själv. Oates väver skräcken i avvägda portioner och ger läsaren lite tid till eftertanke.

Mottagande
Romanen är en nationell bästsäljare i USA och har hyllats. Gillian Flynn kallar den ”läskig, chockerande, provocerande och vackert skriven.”

Det är en mörk, krävande läsning – inte för de känsliga – men betraktas av många kritiker som ett av Oates starkaste verk på länge.

Läs också

Läsa

Blogginlägget Min fosterpappa utnyttjade mig sexuellt, dikterna Livstidsdömd, Varför?, Magkänsla, novellen Krigsmålningen och I ett rum på 5:e våningen.

Böcker

Fler av mina dikter
Mina diktsamlingar

Profilbild för Iréne Svensson Räisänen

Mina skrivarkurser startar 5/5 2026


Distanskurser via mejl

Diktkurs för nybörjare, Lär dig skriva dikter på 7 veckor, Skriv din självbiografi m.fl. Sista anmälan 30/4!

Kommentarer

4 svar till ”Tystnaden”

  1. Profilbild för Anette Blomberg
    Anette Blomberg

    Kära Iréne, något att det starkaste du skrivit, enligt mig. Eller snarare, den passar så väl mitt sinne.
    Alltings pågåendes bredvid.. Hur spåren mellan då nu senare tydliggöra. genom ekon sånger stigar känslor. och upplevelser. Tack min vän.

    Önskar dig och din kära en härlig påsk med mycket poesi.

    1. Tack Anette! 🙂 Det som bottnar i mig gör det också i dig. Det är det som är det fina med poesi, att känslor väcks och berör.

      Ju äldre jag blir desto högre ekar det tidiga livet. Det är som att ett viss mognad måste till för att kunna handskas med känslorna som väcks.

      Glad påsk, min vän!

  2. Profilbild för Anette Blomberg
    Anette Blomberg

    Tack för ditt goda svar som jag tar till mig och håller med om i vad du säger. När vi åldras finns tid för reflektioner som baseras på erfarenheter och upplevt. Tror att man ser mer bortom, detta blir bredvidgåenden, när framtiden är mer utmätt. Eller snarare, skarpa gränser raderas mellan då nu senare, förhoppningsvis uppstår eftersökta enklare sammanhang. Dessa som alltid hägrar i att vara..

    Förr sa man att människan med ålderns rätt går i barndom. Något relativt enkelspårigt som syftar till att minnen inte lagras lika enkelt som tidigare. Att se det vackra och ständigt vårt inlärande av skeenden tillhör också barndomen med alla sinnen vidöppna. Väljer man det sistnämnda som förklaring så fortsätter vi att lära, se sammanhang, utvecklas genom vårt pålagrade etc. Dessutom sållas då veten från agnar per automatik. Cirklar sluts.

    Du skriver flitigt Iréne, en slags självbevarelsedrift att formulera intryck som blir mer gripbara för en själv och ofta till gagn för andra. Ibland föder vi
    rent bevingade fraser som lyfter och sprids av egen bärkraft. Så är dina väl begrundade ord i en fåradig text som ovan. Kram

  3. ”går i barndom” är ett fint om inte helt rätt uttryck, det tycker också jag. Det är att förenkla för mycket. Att bli gammal är som att leva alla åldrar på en gång.

    Jag skriver av mig, och samtidigt dagbok fast i diktform. Det är också mitt sätt att kommunicera med omvärlden, för jag sitter där jag sitter (framför datorn) och umgås sällan med andra människor (förutom Tuulikki). Även om jag är introvert och kräver mycket ensamtid är jag samtidigt en social varelse.

    Kram och God fortsättning!

Lämna ett svar till Iréne Svensson Räisänen Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Iréne Svensson Räisänen Författarblogg
×