Uppvaknandet är en novell
Helen pendlar mellan vakenhet och dröm. Ena stunden är hon klar över att hon misslyckats, i nästa anklagar henne hånfullt skrattande ansikten och ställer henne till svars:
Innehåll
– Du har skämt ut mej inför hela släkten. Räcker det inte att du tvingade mej att föda dej? Jag var bara sjutton och tvingades gifta mej med en man jag inte ville ha. Och nu visar du dej inte vara annat än en egoistisk självmördare! Hur kan du göra så mot mej?!
Helens mamma ser på henne med kärlekslösa, förebrående ögon.
Efter magpumpningen läggs hon in på intensiven för övervakning. Ljudet av livsuppehållande, kontrollerande maskiner tränger bort mardrömmen. Uppgiven tvingas hon ge upp och tar sig upp till ytan, där det bortvalda livet väntar.
Förtvivlan parad med skammen. Inte ens döden kan hon klara på egen hand…
– Odugling! ryter en röst som påminner om hennes pappas. Du tillhör dom svaga, dom som måste rensas ut. Bland djuren skulle dom av samma art ta död på dej. Eller du skulle gå under av egen kraft… Människan försvagar sej själv genom att hålla allt möjligt avskum vid liv.
Pappans ljusblå ögon ser på henne med förakt, men smeker samtidigt hennes nyss utblommade kvinnokropp. Helen kan bara undkomma hans händer genom att söka det vakna medvetna.
Den sterila renheten, det vita taket och de gula väggarna möter hennes halvöppna prövande ögon. Ljuset skär hårdhänt genom huvudet och bekräftar sanningen; hon är ofrivilligt vaken. Levande.
– Nu har du kvicknat till, va? frågar henne en mjuk kvinnoröst. Vad heter du? När är du född?
Hon vill bara försvinna. Sjunka genom golvet eller uppstiga till en kanske väntande himlen. Ännu vill hon bestämma, ha kontrollen över sitt liv… Helen fortsätter att sova ytterligare en stund.
Köp boken och läs hela novellen
Novellen ingår i min diktsamling ”Trollen spricker inte i ljuset” .
Om Uppvaknandet
Jag skrev novellen till antologin ”NOVESI 96” där den också publicerades. Det gjorde att jag blev inbjuden till Bokmässan i Göteborg och fick läsa novellen. Vad novellen handlar om? Den är självbiografisk i den mån att jag försökt ta livet av mig efter att ha utsatts för incest som liten och en gruppvåldtäkt vid 21 års ålder.
© Iréne Svensson Räisänen
Tidigare publicerad i antologin ”NOVESI 96”.
Hjälp finns
Till dig som har självmordstankar, sök hjälp hos 1177 eller Mind.
Läs också
Mina noveller Fotografiet och I ensamhetens tjänst, blogginlägget Självmord är ingen lösning och dikterna Aborträtten och Förloraren.
