Uppdaterad 6 februari 2023
Inledning och slut är en skrivövning där du får öva på att skriva början och slutet på en text.
Se mina instruktionsvideor
Inledning och slut, övning:
Skriv första raden eller stycket till en novell och sista raden eller stycket till samma text. Högst 1 000 tecken inklusive mellanslag.
Dela med dig
Dela gärna med dig av ditt övande i en kommentar. Blir det lång räcker det med ett utdrag.
Gör också övningarna Skriv inledningen på din nästa novell, Dagbok underlag till novell och Långa eller korta meningar?
Kvinnligt havsmöte
Den stenlagda husväggen hade Maria Ran själv staplat. Panoramafönstret var det enda av storhetsvansinne hon erkänt sig till. Ynka små treglashistorier hade varit ett hån mot Ägir. Maria brukade kalla sin insjö vid detta tilltalsnamn. Mer behövde hon inte. Att släcka lusten i hans välfyllda gom var det enda som gällde. Sådant djävla trams! Taskig inledning på en ruggig deckare i övrigt.
Monica drog solhatten över ansiktet, och kastade det halvfärdiga manuset mot gräset en halvmeter från själva bryggkanten. Utan att förvissa sig om huruvida det verkligen hamnade där eller inte.
————————————————————————————————
I en allt snabbare takt slets hon mot bojen. I den ena ögonvrån hann hon uppfatta namnet Ägir på bojens nedersta del. Huvudet var ännu rörligt. I ett vitt pappersarksband från stranden seglade hennes utspridda manus upp. Alldeles nära. För att också, sakta virvla neråt.
PS. är det verkligen hit jag ska skicka skrivövningen om ”Inledning och slut”…Hmmmm har nog missuppfattat. Nåja, hoppas ni överser….
Anette: Klart du får skicka in svar skrivövningen här.
En metanovell? Rakt in i händelsernas centrum och sista meningen i inledningen är utmärkt gestaltning av huvudpersonen. Bra! Om inledningen är utmärkt så är slutet uppslukande och öppet fantasieggande. 😉
En novell jag gärna skulle vilja läsa. Då så, bara att sätta igång och skriva resten, Anette! 🙂
Tack Iréne, det var snabbt svar på försöket. En mycket kort novell men här följer det uteblivna:
…Det var skönt att sträcka ut sig på den trästickiga bryggan så här i början av sommaren. Vattentemperaturen var antagligen för badovänlig, men härligt var det ändå. Trutarna skränade som vaktposteringar i skyn och en enveten humla morrade runt öronen. Stråk av vild citrontimjan nästlade näsborrarna. Semester. Äntligen semester! Och i skärgården dessutom. Monica hade fått den stora ynnesten att förfoga över en kollegas sommarparadis under helgen. Hon beslutade sig för att slutredigera detta sitt stolta förstagångsalster, vilket hon egentligen var mer än tillfredställd med, vid denna vidunderligt sköna plats. Rättvist och gengäldat. Det var en svindlande upplevelse att snart ha rott iland ett sådant projekt som romanen. Förvisso en deckare, men av de två alternativ som verkade borga för nyutexaminerade författare, så var det i alla fall bättre att skriva en ren fiktion än att dra sig själv utan och innan i ett rent terapeutiskt och vämjeligt syfte, som annars var brukligt. Tids nog skulle hon få ett större episkt verk på pränt. Absolut. Eller en diktsamling kanske…
Det blåste kyligt. Monica måste slumrat till under en god stund. Molnen hade mörknat och hastade på. Typiskt!. Adjöss och goodbye med hennes helg i skärgården. Plötsligt stillade sig vinden och ett mjukare duggregn gavs företräde. Monica mindes barnets inställning. Det var ju mycket varmare i vattnet när det regnade. Hon log åt tanken. Klädde av sig, vek jeans och jumper i en prydlig hög och skylde dem mot vätan med handduken.
Vattnet var inte alls varmare. Märkligt nog, ändå behagligt. Någon längre simtur skulle det inte bli, men ut mot bojen kunde hon ju ta sig. Monica kunde inte låta bli att undra vad som egentligen fått den att fästa sig där. Hon närmade sig. Kände en märklig dragkraft från midjan och neråt. Som om något höll henne tillbaka. Herregud! Vad hände? Hennes kropp blev allt annat än följsam. Det blev omöjligt att återvända, trots att det inte kunde vara mer än trettio meter till bryggan. Monica spjärnade emot och sparkade vilt omkring sig…
Kort, men innehållsrik novell, Anette. En sjö som får liv är en spännande tanke och som jag genast vill hitta en naturlig förklaring på. Sån är jag. Tror inte jag är ensam om att få fantasin satt i rörelse av din text.
Tack Iréne för att du både läst och redan kommenterat. Jag gillar ju det suggestiva förhållningssättet i texter som ger utrymme för läsarens egna tillägg. Vet ju nästan aldrig vad en text ska innehålla då jag börjar, det blir en resa även för mig…antagligen därför skrivarpassionen ständigt pågår….