Augustinatten ger dig något de flesta skrivövningar inte kan: Ett tidsförlopp du inte bestämmer själv. Du skriver en rad per stjärnfall, i mörker, och utan att se om raden blev snygg. Pröva i skrivövningen ”Skriv en stjärnfallsdikt”
Innehåll
Perseiderna, stjärnfallen i augusti
Meteorsvärmen Perseiderna, som också kallas Laurentiussvärmen, har sitt maximum omkring den 12 augusti varje år. Stjärnfallen kommer från kometen Swift-Tuttle, och svärmen har fått sitt namn av att meteorerna tycks stråla ut från stjärnbilden Perseus. Svärmen är aktiv under en längre period, ungefär från mitten av juli till slutet av augusti, så du behöver inte träffa exakt rätt natt.
Själv tycker jag att det är något särskilt med att skriva utomhus i mörker som inget skrivbord kan ge. Handen blir klumpigare och huvudet slutar värdera.
Det här är en stjärnfallsdikt:
En stjärnfallsdikt är ingen dikt om stjärnor som faller. Den är en dikt som är skriven efter stjärnfallens takt. Skillnaden är hela övningen.
Du bestämmer inte när nästa rad ska komma. Du väntar. Och när ljuset stryker över himlen har du bara sekunder på dig, vilket betyder att raden måste bli det första du har, inte det bästa du kan. Det är därför övningen fungerar. Mörkret tar ifrån dig möjligheten att sudda, och väntan tar ifrån dig möjligheten att planera.
Raderna blir korta. De blir ojämna. Några blir obegripliga när du läser dem i dagsljus, och just de raderna är ofta de mest användbara. De har inte hunnit förbi din inre redaktör.
Skriv en stjärnfallsdikt, övning:
Gå ut en klar kväll i augusti, gärna efter midnatt och bort från gatlyktor. Ta med papper och penna, inte telefon eller dator. Skärmljus förstör både mörkerseendet och poängen med övningen.
Lägg dig ner så att du ser en stor del av himlen. Ligg still en stund innan du börjar. Ögonen behöver en kvart för att ställa om sig till mörkret, och den kvarten är en del av övningen, inte spilltid.
Skriv en rad varje gång du ser ett stjärnfall. En enda. Titta inte ner på pappret medan du skriver och läs inte om det du skrivit. Låt raderna hamna ovanpå varandra om de vill. Om ingenting händer på länge, skriv ingenting. Väntan är inte din fiende här.
Sluta när du har tio rader, eller när du blir för kall. Ta in pappret, men läs det inte förrän nästa morgon.
Läs det sedan i dagsljus och gör bara en sak: Stryk allt du kan tyda men inte tycker om. Behåll det du inte kan tyda och skriv en gissning intill. Gissningen är din dikt.
Skriv en stjärnfallsdikt är så enkelt eller svårt du väljer att göra det.
Längd: Max 12 rader, gärna kortare eller prosadikt max 2 000 tecken inklusive mellanslag.
Dela med dig
Dela gärna med dig av ditt övande i en kommentar. Blir det lång räcker det med ett utdrag.
Gör också skrivövningarna
Efter ”Skriv en stjärnfallsdikt” fortsätt med Skriv en ekfrasdikt, Skriv en diamantdikt, Dikta med arkivkort, Skriv en augustihaiku och läs 6 dikter om sömnlöshet.
Lämna ett svar