Hoppa till innehåll

Ge ut böcker en mänsklig rättighet?

Ge ut böcker en mänsklig rättighet?

Ge ut böcker en mänsklig rättighet? Den frågan ställer jag mig efter att ha fått flera mejl där avsändarna är fly förbannad över att ha blivit refuserad av bokförlag.

Flera skriver att de gjort allt de kan göra för att deras manus ska bli så bra som möjligt. Att de testläsare som det anser att det bara måste bli antagandet och utgivet.

Mänskliga rättigheter är något annat

Mänskliga rättigheter är något helt annat än att varje människa som vill ska få hålla sin egen bok i handen. Många kan göra det även om inget bokförlag tackat ja. Egenutgivning är idag något många har råd med och använder sig av.

Det så kallade nålsögat hos bokförlagen har blivit allt mindre. Varför? Det är inte ekonomiskt gångbart att ge ut böcker som förlagen inte vet kommer att sälja. Smala kvalitetsböcker har allt svårare att bli utgivna. Dessutom läser allt färre böcker. Jo, jag vet att många i stället lyssnar på ljudböcker. Men det är inte ett alternativ för alla blivande författare. Alla böcker passar dessutom inte som ljudbok.

Är ilskan berättigad?

Refuserad

Jag förstår att det känns jobbigt att bli refuserad gång på gång år efter år. Så ser verkligheten ut för många som skriver och vill bli antagna av ett bokförlag. Du har lagt ner åtskilligt med tid och inte minst pengar i form av lektörer och andra tjänster. Dessutom har de som läst ditt manus och följt hur det utvecklats sagt att det är fantastiskt och måste bli utgivet.

Tyvärr finns det massor av bra manus som är aldrig blir antagna av förlag. De passar helt enkelt inte in i utgivningen som det ofta också står i refuseringsbreven. Bokförlagen letar efter manus som kan blir storsäljande böcker. Ofta vet de vad läsarna vill ha men ibland kan de ha fel. Det finns många kända exempel på det som till exempel Pippi Långstrump av Astrid Lindgren och Carrie av Stephen King.

Besvikelsen förstår jag men inte ilskan. Det som sipprar igenom i mejlen jag fått och läst är att de känner sig kränkta.

Aldrig kränkt

Rycker på axlarna

Själv har jag aldrig någonsin känt mig kränkt av att bli refuserad. Inte ens i närheten trots att jag under fyra års tid, i början på min karriär som författare, blev refuserad gång på gång. Jag skrev främst för min egen skulle men vill också testa på att bli utgiven. Under tiden vann jag och fick pris i flera skrivartävlingar. Det och bra självkänsla när det gäller mitt skrivande gjorde att jag kunde rycka på axlarna åt refuseringarna. Jag visste vad jag kunde och behövde inte mer bekräftelse.

Inbjuden till bokmässan av ett förlag som gett ut en novellantologi som jag medverkade i blev jag upptäckt av Sveriges första e-bokfölag och fick mitt första manus ”Hora, Dåre och Martyr” antaget. På den vägen är det.

Ge ut böcker en mänsklig rättighet? Svar Nej.

Bok

Att få ett manus antaget av ett förlag handlar första och främst om att skriva tillräckligt bra. Det handlar också om att temat ligger rätt i tiden, att förlaget söker den typ av manuset du skrivit, om förlagets utgivning och ekonomi, och inte minst om kontakter. Det handlar aldrig om att du har rätt att få din bok utgiven.

Läs också

Blogga

Blogginläggen Satt punkt i min roman, Ge ut en novellsamling, Vi poeter borde stötta varandra, Ge och ta kritik, Leta och hitta ett passande bokförlag och Pliktexemplar för egenutgivare.

Fler blogginlägg

Iréne Svensson Räisänen

Iréne Svensson Räisänen

Poet och författare. Jag har gett ut 5 diktsamlingar, 3 skrivhandböcker, 1 novellsamling och medverkar i 40-talet antologier. Driver skrivforumet SkrivarSidan.nu och Poetpodden.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Iréne Svensson Räisänen
×